Låt sångarevangelisten Ingemar Helmner uppmuntra och utmana dig

Genom sång och tal i olika slags program och genom krönikor, musikskivor och böcker. Kom och lyssna när han är på din ort eller bjud honom att tala i din församling! Allt detta kan du få tillgång till på denna sida!

Hur kan jag bli frälst och komma till himlen efter min död? Hur kan jag få ett liv i överflöd? Vad kan jag göra om jag känner tvivel? Ställer kristendomen krav på mig? Hur kan jag få tag på den där övernaturliga kraften som många kristna talar om? Ska Jesus verkligen komma tillbaka?
Är det här kanske frågor som du bär på? Då har du kommit rätt!


Den 19:e december 2020
RELIGIÖSA FYRVERKERIER

Ett andligt skeende behöver vårdas på rätt sätt. Annars är risken stor att det blir förbränd mark där det nyss varit god jordmån. Det handlar om att visa ömhet och varsamhet i mötet med andligt sökande människor. Att låta Ordet och Anden få tid att utföra sitt verk, inte på ett forcerat och respektlöst sätt plocka omogen frukt i jakt på synliga resultat och imponerande statistik.

Då jag besökte Norrbotten nyss läste jag om evangelisten Esslovs möteskampanj i Råneå. Efter några månader med bön, tårar, nöd för människors eviga väl, tillsammans med frimodig och radikal frälsningsförkunnelse, kunde man räkna till över fyrahundra omvändelser! Och det var inte bara ett ytligt känslosvall, en själisk beröring, det blev ett bestående verk. Det andliga genombrottet satte djupa spår i bygden och in i varje släkt och familj. Då jag anar det heliga allvar som präglade ett sådant väckelseskeende känner jag vördnad. Anden och ordet fick tid att verka på djupet i människors liv. Det var kamp och längtan. Sorg över synden. Radikala omvändelser. En vinter då heliga beslut fattades. När mötesserien var över återgick inte allt till det vanliga! Inget var längre sig likt. Och flera livskraftiga församlingar växte fram som resultat av väckelsen.

Ibland väntade evangelisterna i en eller ett par veckor innan de började inbjuda till personlig överlåtelse. De ville känna att sådden fått tid att mogna. De trodde på Ordets ineboende kraft, och predikade med övertygelse och helig gripenhet, ledda av Guds Ande. De kan liknas vid en bonde som plöjer djupt, inte bara harvar lite på ytan. Jag tänker på en av mina stora förebilder, Bertil Paulsson. Han satt hemma i mitt vardagsrum och berättade om tider då man såg många hundra ta ställning för Jesus på plats efter plats. ”På den tiden var jag aldrig orolig om ingen kom till tro de tre första veckorna”, sa han medan ögonen tårades. Med sin retoriska skicklighet, sin förmåga att entusiasmera, sin karismatiska utstrålning, hade han säkert kunnat ordna med stora, tillfälliga resultat. Med sin pondus hade han inte haft svårt att ordna med rörelse i folkhavet. Men, han var inte ute efter lättvunna segrar, han ville se genuina andliga genombrott som satte spår i bygden, församlingen, och på djupet förvandlade sökande människors liv!

Någon ringde mig och berättade med exalterad röst att alla internerna på en stor fångvårdsanstalt blivit frälsta. Vid en kort samling hade en eldfäng förkunnare erbjudit frälsning – en andlig upplevelse – till alla som ville ta emot. Alla sprang fram under jubel. Det är nämligen en stor öppenhet för andlighet i dagens samhälle. Tidningsartklar ropade ut det sensationella att alla blivit frälsta. Bara någon dag senare var det omöjligt att se några spår av detta. Frågan är om det inte är riskabelt att agera på ett sådant sätt. Istället för förvandlade människor kanske det blev skador som gör det svårt att åter igen hitta en verklig ingång till deras hjärtan.

Jag vet att vi längtar efter att se resultat. Och vi har varit alldeles för försiktiga i många kyrkor. Inte vågat utmana och ställa männsiskor inför omvändelsens port. Det är ett stort ansvar att inte bara bjuda in sökande människor till trevlig gemenskap, utan med Andens hjälp och ledning föra varje gudstjänstdeltagare fram till en personlig avgörelse! Men vi behöver nog lära lite av historien, studera dem som fick se bestående resultat. Nyfödelsens under är något mera än bara en själisk rörelse. Väckelse är inget man skakar fram ur rockärmen.



INGEMAR HELMNER


Den 6:e december 2020
KOMMER VÅRA KYRKOR ATT ÖVERLEVA?

”Jag tror inte kyrkan ska komma krypande, utmärglad, trött och döende, till historiens final…”    Med de orden inleddes en storslagen proklamation skriven av en inspirerad och andefylld luthersk präst. Han tror på segerrika tider. Upprättelse. Förnyelse för en kämpande, och ibland vilsen, kristenhet. Det är några år sedan jag läste detta. Nu är frågan: Vågar jag i dag ta till mig detta för att se framåt med tillförsikt och förväntan?

Församlingen är satt under hårt tryck på flera sätt. Den rådande tidsandan står ibland i kontrast till bibelns moral och etik. Trycket från opunionsbildare och massmedia skrämmer kristna förkunnare till tystnad. Sekulariseringen, och bristen på fördjupade bibelstudier, i församlingslivet gör de kristna osäkra och lättpåverkade av budskap som kablas ut i samhällsdebatten. Ovana och ovilja att bära förföljelse, bli ifrågasatt och hånad, gör att det känns bekvämast att stilla inrätta sig i leden istället för att vara ett svidande salt i föruttnelsen. En profetröst som kallar till omvändelse. Klassisk omvändelseförkunnelse passar inte in i konceptet för tillväxt och framgång! Vi är ju så rädda för att skuldbelägga, vara fördömande och hårda. Därför är det känsligt att överhuvud taget tala om synd.

Predikan riskerar att utvecklas till ett allmänt må bra-budskap. Frälsningen en häftig känsla, med fokus på det egna välbefinnandet. Syndasorg, längtan efter att falla ned inför Kristi kors för att ta emot försoning, har liksom tappats bort…. Hur ska det gå för den kristna församlingen i Sverige i en tid präglad av både djup sekularisering och vilset andligt sökande?    Antagligen får vi se utvecklingslinjer åt helt olika håll. Bibeltrohet eller trendkänslighet. Smidig anpassning eller mod att stå upp för sanning och rättfärdighet. Svans eller huvud.   

Ett område där vår bibelsyn avslöjas gäller relationen till andra religioner. Det förekommer interreligiös verksamhet i många kyrkor. Att odla och fördjupa vänskapen med människor som har en annan kulturell och religiös bakgrund än vi själva borde vara naturligt för alla kristna. Här rekommenderar jag gärna den gamle missionsmannen Stanley Jones bok ”Med Kristus i förtroliga samtal”. Församlingen ska bygga broar. Visa öppenhet och kärlek mot sina medmänniskor. Men det som händer i dag är en sammanblandning som kan visa sig sluta i katastrof! Gudstjänster där olika religioner tillber och lovsjunger – var och en till sin gud. Synkretism. Jesu anspråk på att vara den enda vägen till Gud lindas in i dimridåer. Ingen behöver omvända sig. Vi duger som vi är. Vi är alla fria att uppfatta Gud på vårt eget sätt. ”Alla vägar bär till Rom…”

Respekten för att Gud skapat oss till man och kvinna nedmonteras i vår tid. Vi ska inte ens tala om manligt och kvinnligt. Och familjen som grundpelaren i samhället ses som något reaktionärt. Att i själavård erbjuda förbön och stöd till den som kämpar med sin sexuella identitet bör förbjudas, ropar de radikala. Och äktenskapet, instiftat av Gud som ett förbund mellan man och kvinna, görs om för att passa tidens krav. Tyvärr tror jag att utvecklingen går snabbt i fel riktning i stora delar av kristenheten. Med söndagsskollärare, själavårdare och pastorer som lever i samkönade äktenskap blir det omöjligt att hålla ihop både lokala kyrkor och nationella samfund! Kyrkor som ska leva vidare måste lära sig att möta alla människor med kärlek och respekt, men man kan inte välsigna    något som bibeln inte välsignar! Det kommer att kosta! Statliga bidrag, kommunala anslag, dras säkert in samtidigt som fördömande, förklenande omdömen haglar.

I ett individualistiskt samhällsklimat kör många sitt eget race. Pastorer bygger upp sina egna storslagna organisationer, alla vill ha något speciellt som gör dem intressanta. Därför tror jag att många extrema läror kommer att se dagens ljus. I sorg över oandlighet blir det marknad för osund överandlighet. Jakten på manifestationer, häftiga upplevelser, andliga egotrippar, blir tidens självförverkligande. I brist på goda nätverk isolerar sig små karismatiska grupper och börjar odla sin egen subkultur. Förståelsen för församlingstanken försvagas. Och kristendomens innersta hjärtenerv; att vi inte lever för oss själv utan har vunnits för att vinna andra, glöms bort.

Hur ska det gå för kristenheten i Sverige? Det blir kampfyllda tider. Det behövs visa ledare med kärlek och andlig auktoritet. På väg mot historiens final och Jesu återkomst anar vi att bruden gör sig redo. Avfall och uppvaknande går hand i hand. De som är födda på nytt, är fyllda av Anden, kommer att finna varandra. Bönerörelser skapas som går över alla    samfundsstaket. Kanske morgondagen innebär mycket av smärtsamt åtskiljande – men också djup sammansmältning. Det kommer svåra tider. Sållningstider. Samtidigt tror jag på en skördetid. Kanske församlingens sista tid ska bli lik dess första? Förföljelse och framgång. Stora offer – stora segrar.

INGEMAR HELMNER



Den 19 november 2020
Det är så hoppfullt att många kyrkor börjar vända sig utåt på ett mera medvetet sätt. Unga kristna
går ut på gatorna i våra städer och berättar enkelt och frimodigt om sin tro. Och många
gatuevangelister berättar om den öppenhet de möter.

Personligen känner jag en tämligen nyfrälst grabb som visat mig en lång rad med namn (och adresser) på människor han fått leda fram till Jesus
Kristus nu i sommar. Han är inte påflugen och burdus utan ödmjuk och lågmäld. Men han har en
gåva att nå människors hjärtan. Och han vågar ställa de avgörande frågorna; ”Vill du ta emot Jesus?
Får jag be för dig?” Fast han själv är ganska ny i tron förstår han vikten av att hjälpa dem han
vägleder att få kontakt med andra kristna. Och han ser hur den första, trevande bönen ute på gator
och torg ofta leder vidare in i ett fungerande andligt liv.

Tyvärr är det fortfarande för få som vågar tro att Gud kan använda dem på ett sådant sätt. För en äldre generation kristna känns det ofta
obekvämt och onaturligt att vara så öppen och personlig. Och kyrkorna har inte satsat på att träna
sina medlemmar i personligt själavinnande. Istället för att dela med sig av sin tro vill många bli
matade och underhållna hela livet. Här behöver det sk
e en radikal förändring och omvändelse!
Kanske den är på väg….

Sången och musiken är ofta en härlig dörröppnare. Bland lite äldre medlemmar i våra kyrkor lever
den andliga sångskatten, med klassiska läsarsånger, fortfarande kvar. Dessa sånger har en plats i
svenska hjärtans djup. Pröva vad som händer om du stilla och innerligt sjunger
”Långt bortom rymder vida” eller
”Var jag går i skogar, berg och dalar”
ute i en park, på en gågata.

I dessa, och liknande melodier, har kristenheten fortfarande en kontaktyta till ”vanligt folk”. Det här är en
underbar möjlighet för medlemmar med grånad hjässa att bjuda in vänner och grannar till
musikgudstjänster och allsångskvällar. Och detta bör vi satsa på! Jag tror att det finns massor med
gamla söndagsskolbarn i svenska städer och byar som bär på en inre hemlängtan. Kanske en
väckelse ska börja bland dem? Varför inte forma stora festgudstjänster dit alla som vuxit upp med
den andliga sången blir speciellt inbjudna?

Vilken glädje många medlemmar skulle känna om de fick vara med och se sina bönebarn möta Gud! Och plötsligt är de inte bara åhörare och passiva
åskådare själva – de är Guds medarbetare, involverade i att bedja och hjälpa andra fram till Jesus.
Vi har många olika målgrupper att nå. I större kyrkor bör det givetvis finnas utrymme för de unga
att forma gudstjänster som når fram till deras jämnåriga. Och mellangenerationen, som är mellan 30
och 50 år, är värda inbjudningsmöten med sånger av Pelle Karlsson, Roland Utbult m.fl…

Låt kärleken vidga era hjärtan, ge er nya ideer, om hur ni ska nå så många som möjligt med evangeliet!
Och var noga med att det inte bara blir ”religiös underhållning”! Människor som står i porten till
Guds rike är värda att få mötas av en atmosfär som vibrerar av Guds egen närvaro! Och vi behöver
personliga vittnesbörd och andesmord predikan som talar rakt in i deras hjärtan och gör avgörelsen
angelägen!

I de personliga samtalen, i den lilla upptäckargruppen, i de stora sånggudstjänsterna, måste vi på
nytt igen erövra frimodigheten att inbjuda till frälsning! I alla generationer behövs evangelistens
gåva i funktion! Det mognar till skördetid – och då är det livsviktigt att vi vet vad man gör med de
vitnande fälten….

INGEMAR HELMNER

Beställ Ingemars skivor och böcker

Se Ingemars tv-serier hos Himlen TV7


Boka Ingemar. Skicka en intresseanmälan nedan:

    Namn:

    E-post:

    Datumförslag:

    Ort:

    Telefonnummer:

    Skriv en hälsning: