Sparken visade sig vara en lyckospark

Sparken visade sig vara en lyckospark

Avskedad. Hitta ett nytt jobb. Det tär på hela människan. Hur är man som person? Vilken utbildning och erfarenhet har man? Vilken ålder ska man ha på denna marknad? Allt detta slår emot en arbetslös person så som älgar mot en vindruta. Bekymmer för ekonomin och därtill alla dessa brev: inte heller denna gång blev du vald. Hur kommer man igenom något sådant?

Petri Männistö blev som 38-åring arbetslös från ett internationellt företags finländska organisation i en situation då han var utbränd. I bakgrunden fanns ett långvarigt uppoffrande arbete. Han hade sökt hjälp i situationen, men burn out är en mångfasetterad sjukdom. Den botas inte med enbart värkmedicin.

Att förlora jobbet kom inte som en överraskning för Männistö.

Vi hade en stark vi-anda och ansträngde oss verkligen för att få till stånd ett resultat. Trots det tynade den finländska grenen av ett stort globalt företag ofrånkomligt bort, verksamheter

drogs hela tiden in och var och en förstod att den här affären den minskar”, berättar Männistö.

Lättnad och rädsla

Sist och slutligen skedde uppsägningen i en speciellt god anda. “Det var som om vi hade varit riddarna kring runda bordet. Vi var tre i teamet och det var klart att någon måste gå. Vi var alla överens om att i denna situation är det jag som går. På grund av utmattningen var jag enbart lättad “, berättar Männistö.

Men på samma gång som Männistö upplevde en stor lättnad, smög sig en konkret rädsla för hur familjen skulle klara sig in i hans innersta. Han hade två barn och ett på väg.

Jag kunde gå omkring i någon Citymarket någonstans i Kervo och se på hur människor valde sina livsmedel och på samma gång fundera över vad våra pengar skulle räcka till. Det kändes som om vi inte skulle klara det hela eftersom vi inte hade någon reservplånbok. I det inre fanns å ena sidan en rastlöshet över hur långt vi ska gå på den här vägen, å andra sidan vetskapen om att jag behövde vila och att det nu fanns möjlighet till det.”

På samma gång måste han fundera på hur redo han var för nya arbeten. Hur skulle han bli arbetsför igen på tre månader, som var hans uppsägningstid?

Stängda dörrar och under

Männistö började mycket snabbt söka nytt jobb.

Det fanns många sådana situationer då jag fick komma till en arbetsintervju och arbetsgivaren tyckte att jag var en bra typ och jag skulle ha klarat uppgiften riktigt bra. Av någon anledning öppnades ändå inte en enda dörr.”

Det ledde till att jag började motionera mera och be mera. Som en följd av min arbetslöshet förändrades mitt böneliv. Om jag någon gång varit aktiv församlingsmedlem, varit ledare för olika aktiviteter och uppmuntrat andra, blev bönen nu livsviktig för mig, i det närmaste lika viktig som att andas.”

Det var en oavbruten kontakt med Gud. Det var å ena sidan en vuxen människas ifrågasättande – varför fortsätter det här ännu – och å andra sidan en barnslig kärlek till Gud, liksom ett oskyldigt barn förhåller sig till sina föräldrar.”

Männistö koncentrerade sig hela tiden på att söka jobb. Frun arbetade litet deltid och dag för dag klarade man sig som genom ett under.

Vårt tredje barn föddes under arbetslöshetstiden. Vi blev tvungna att flytta till en annan stad, byta till större bostad och till och med gå till banken för att be om lån. Jag var arbetslös och frun höggravid. Vi fick ett litet lån för att banktjänstemannen skulle gå i pension och arbetade sista dagen”, minns Petri och ögat tåras vid det känslofyllda minnet.

Den arbetssökande måste också stå ut med de många e-postsvaren som meddelar att han inte heller denna gång blivit vald till platsen. Männistö berättar att han fick många svar, men vissa har särskilt stannat i minnet.

En representant för en arbetsgivare berättade i sitt meddelande om sin egen erfarenhet, att han själv som familjefar hade gått igenom samma process och önskade mig kraft. Om så bara en enda människa kan sätta sig in i en annans situation eller ge uppmuntran, så har det en oerhört stor betydelse”, berättar han.

Möjlighet att växa

Petri Männistö erfar att den tunga livssituationen till slut vändes till seger för honom då han satte sin förtröstan och tilltro till Gud.

Det var den bästa olyckshändelsen. Av arbetslösheten, depressionen och utbrändheten formades en möjlighet att helas som människa, make och far. Det var en möjlighet att möta Gud och växa i relationen till Honom men också till de närmaste.”

Tron prövades i en tuff situation i det verkliga livet. “För mig öppnade det en förståelse för att när det gäller tro är det fråga om att tro på det man inte ser, på en god Gud. Det är också det att man tror på att en god plan blir verklig i ens liv och att det finns goda gåvor i mig och att det också runt omkring mig finns människor som vill mig väl. Ofta ser vi bara hot och tävlingssituationer. Vi ser till och med på våra närmaste som på bilar i morgonrusningen. Vi ser inte deras starka sidor utan ser dem i en tävlingssituation där vi på något sätt borde klara oss eller vinna.”

Efter två år av arbetslöshet fick Petri Männistö till slut en ny arbetsplats. Den kom genom en särskild ledning. Han var på en arbetsintervju där arbetsgivaren efter 10 minuter sa att Männistö visserligen var kvalificerad men att arbetsgivaren inte tänkte anställa honom. Istället utmanade han Männistö att fundera över vad han egentligen ville göra. De följande 2,5 timmarna diskuterade de Männistös drömmar och drömarbetsplats. Arbetsgivaren uppmuntrade Männistö att söka arbete på drömarbetsplatsen.

Kom sedan och berätta när du har fått platsen”, sa mannen.

Männistö är nu skyldig den mannen kaffe och bulle.

Text: Anna Patronen, chefredaktör TV7 tidningen

(Petri Männistö arbetar på Heaven TV7 som teknisk ansvarig)